Några veckor efter mitt besök på Pingstkyrkan så blev jag inbjuden till Livets bröd. En församling som jag varit lite rädd för att besöka, mest för att jag läst lite om deras moderorganisation Livets ord. Som har den karismatiska Ulf Ekman som ledare. I alla fall stod jag utanför och var lite nervös över vad jag skulle få möta. Som tur var hade jag bestämt möte med en kompis som brukar gå till församlingen. När jag ska göra någon ny sak så kan kan jag känna lite rädsla och nervositet.. Jag började lite trevande ta mig fram i lokalen, och jag börjar så småningom ta slappna av lite.

Därefter så började jag hälsa på människorna som fanns där. Där träffade jag på föräldrar till en gammal klasskompis och det bidrog att jag kunde känna mig mer avspänd.

Vi satte oss ner i en halvcirkel kring scenen för att lyssna till predikan som handlade om Jesus sista måltid. Musiken var inte psalmer utan någon slags gospelliknande pop med väldigt utdragna refränger där alla står upp när sångerna sjungs. Många var väldigt hängivna och ryktes med i det andliga uttrycket. En del ropade: Tack Jesus! Halleluja! Upprepade gånger.

Men jag, som är en väldigt tyst kyrkobesökare, försökte hänga med lite grann med någon gest här och någon rörelse där. Fast jag stämde inte med i hyllningskören. I alla fall inte högt.

Nattvarden var en riktigt höjdare, trots att brödet de hade var polarbröd. Själva nattvarden gick till att de skickade runt kalken och när man själv hade druckit så skulle man säga ”Jesu blod för dig utgivet”. När jag senare samma kväll såg en Jesusfilm då märke jag att det gick till på liknande sätt. Det var det som gjorde det till en speciell upplevelse, trots polarkakan.