I huvudet på en bohém

Words dissemble, Words be quick

Words resemble walking sticks

Plant them, they will grow

Watch them waver so

I´ll always be word-man

Better then a birdman

(Jim Morrison, 1978)

We were assembled inside this ancient & and insane theatre

To propagate our lust for life & or flee the swarming wisdom of the streets

The barns are stormed, the windows kept & only one of all the rest

To dance and save us, the divine mockery of words

Music inflames temprament

Where are the feasts, we are promised

Where is the wine, the new wine, dying in the wine.

(Jim Morrison, 1978)

Media serverar oss snyggt förpackade män och kvinnor i olika skepnader. I alla dessa tävlingsprogram Idol, Let’s Dance, melodifestivalen, o.s.v. så förekommer det rätt många kändisar med hög snyggfaktor. När jag var liten var det inte socialt acceptabelt för en pojke eller man att säga att någon annan kille såg snygg ut. Det var till och med förbjudet att tänka det. Nu verkar den trenden ha vänt, så nu är det hur accepterat som helst. Man får inte en bögstämpel på sig för det. Men kanske inte av alla. En kille som jag tycker ser jättebra ut är Martin Rolinski i BWO.

NEJ, jag är inte bög, utan jag försöker vara modern och fördomsfri.

Jag kan alltid starta en omröstning här på sidan så ni som vill får rösta hur ni tror eller tycker att det är!

Man kan ju alltid göra lite som Robert Gustavsson och ironisera om det ”Ursäkta mig, jag heter Tony Rickardsson, det är ju så jäkla sexigt med karlar i leriga overaller”

Nu har ju aldrig Robert berättat det på det sättet, det är det som kallas artistisk frihet!

Nu har jag blivit trött på att inte ha råd att inte kunna skaffa det jag behöver till mitt barn! Barnbidraget ligger på 1080 och ska räcka till mat, kläder och hygienartiklar till barnet. Men jag tycker att det är viktigare lägga pengarna på att få köpa teknikprylar till mig själv. Förstår inte försäkringskassan att ett riktigt bra ljudkort ligger på runt tusenlappen? Och då har man ju fått avstå grafikkort eller någon annan häftig sak till datorn. Man får ju inte ens en hyfsat bra DVD-spelare för tusen spänn. Nej, jag säger höj barnbidraget till 3000 kronor i månaden. Då kan man prata om lite bättre levnadsstandard.

Jag går hellre hungrig, än att låta bli att skaffa mig det jag behöver varje månad. Politiker ta ert ansvar och höj barnbidraget, så att vi teknikälskande föräldrar kan få det vi strävar efter.

Några veckor efter mitt besök på Pingstkyrkan så blev jag inbjuden till Livets bröd. En församling som jag varit lite rädd för att besöka, mest för att jag läst lite om deras moderorganisation Livets ord. Som har den karismatiska Ulf Ekman som ledare. I alla fall stod jag utanför och var lite nervös över vad jag skulle få möta. Som tur var hade jag bestämt möte med en kompis som brukar gå till församlingen. När jag ska göra någon ny sak så kan kan jag känna lite rädsla och nervositet.. Jag började lite trevande ta mig fram i lokalen, och jag börjar så småningom ta slappna av lite.

Därefter så började jag hälsa på människorna som fanns där. Där träffade jag på föräldrar till en gammal klasskompis och det bidrog att jag kunde känna mig mer avspänd.

Vi satte oss ner i en halvcirkel kring scenen för att lyssna till predikan som handlade om Jesus sista måltid. Musiken var inte psalmer utan någon slags gospelliknande pop med väldigt utdragna refränger där alla står upp när sångerna sjungs. Många var väldigt hängivna och ryktes med i det andliga uttrycket. En del ropade: Tack Jesus! Halleluja! Upprepade gånger.

Men jag, som är en väldigt tyst kyrkobesökare, försökte hänga med lite grann med någon gest här och någon rörelse där. Fast jag stämde inte med i hyllningskören. I alla fall inte högt.

Nattvarden var en riktigt höjdare, trots att brödet de hade var polarbröd. Själva nattvarden gick till att de skickade runt kalken och när man själv hade druckit så skulle man säga ”Jesu blod för dig utgivet”. När jag senare samma kväll såg en Jesusfilm då märke jag att det gick till på liknande sätt. Det var det som gjorde det till en speciell upplevelse, trots polarkakan.

Under de senaste månaderna så har jag besökt lite olika kyrkor som har olika traditioner och stil. När jag besökte pingstkyrkan så upplevde jag att deras upplägg skilde sig lite från det jag vanligen är van vid. En del av er vet säkert vad jag pratar om, att prästen pratar lite stund, sedan kommer en psalm, någon annan pratar och ytterligare en psalm. Ibland kan många känna att det upplägget är lite tråkigt. Å andra sidan kan också vara trevligt och framför allt uppskattar jag stillheten.

I alla fall så tyckte jag väldigt bra om pingstkyrkans sånger och jag blev framför allt imponerad av det var så många musiker på scen. Jättemånga gitarrister! Läckert!

När jag fortfarande sjöng i kyrkokör, så hade jag en egen benämning på prästerna som pratade mellan våra sånger. Mellanakter eller uppvärmare! Ja, det var så det kändes i alla fall. När väntan kändes allt för lång mellan sångerna. 

Predikan sen var också helt annorlunda. Den kändes personlig på ett helt annat sätt. Under den här kvällen så var det en kille som heter Martin Rehn som hade ett väldigt personligt sätt att predika på och så fick man komma fram och få syndernas förlåtelse. Flera gick fram och även jag fast jag fick nöja mig med att få det från en annan predikant som var där! Det var synd förstås, andens kraft gör ingen skillnad. Men vi människor vill ju vara nära den där speciella ledarfiguren. för vi tror att den personen kanske har svaret!

En sak som jag länge funderat på är, varför får man alltid vänta så länge hos tandläkaren? Även om man kommer fem eller tio minuter för sent så kommer sköterskan ut och säger att ”vi är lite försenade, tandläkaren Börje är snart färdig” Nog kan jag förstå att en undersökning och några lagningar kan dra över på tiden. Nej, det svaret gav mig ingen sinnesro. Min hypotes är att redan den första patienten måste vara försenad och då får patienten därpå vänta fem minuter, nästa patient får vänta kanske tio minuter plus lagningstid.

Om jag då släntrar in klockan tre, då jag faktiskt har tid kanske får jag kanske vänta till halv fyra., ungefär! Jag förstår ju också att det inte bara är tandläkarens fel att det blir så här. Jag tror att det är organisationsmiss eller stelbent byråkrati. De skulle kunna boka upp en patient på en och halv timme om man uppskattar hur lång tid ett besök kan ta. Då kan man även boka patienter på kortare tid sig en kvart.

Min sista fundering kallas man för patient när man går hos tandläkaren eller heter det; kund, klient, husse, matte, agent, vårdtagare, vårdgivare, vuxen med särskilda behov, brottsoffer, kollega, gäst, turist, tandgivare, smärttagare?

Ge mig gärna kreativa förslag på kommentarer!

Igår var min dotter och klippte sig och när jag kom hem för beskåda detta mirakel till klippning så fastande min komplimang i halsen. Det kanske är någon som känner igen sig i detta dilemma. När ens flickvän, mamma, syster, eller kompis frågar om ens åsikt om utseende så blir det lätt lite krystat och man ger en halvt krystad komplimang. Man rapar ut en fullständig neutral kommentar. Vad sa jag då när jag fick se den nysnaggade kreationen då? ”Va fint, öhö” försök föreställa er hur Långben låter när han pratar, lika fånigt och dumt lät det. Efter jag hade sagt de förtrollande orden så reflekterade jag djupare över vi människors märkliga beteenden.

I morse gick jag förbi hennes rum när hon kammade sig upprepade jag hur fin jag tyckte frisyren hade blivit fast då kändes det på något sätt ärligt menat. Vad vill jag med detta då? Jo, jag vill påpeka detta att det är kanske bättre att vänta med med komplimangen/tyckandet till dagen efter när tanken mognad och man kan verkligen uttrycka sig uppriktigt.

Eller kanske inte för den delen.

Annars är det med mindre barn som är så obehindrat ärliga att jag inte behöver tveka på att det är äkta det som sägs. ”Vilken ful tröja du har” Kan det lilla barnet vräka ur sig helt utan besinning och reflektion. Min fundering är när kastar vi ut barnet och blir den stela vuxna. Även min dotter som är tonåring ville vara med i reflektionen över denna upptäckt hur man förmodas bete sig i vuxenvärlden.